Torsdag 2 April

När jag var en flicka var jag inte glad. Jag var för känslig. Om någon var ledsen eller arg eller hade ont, så kände jag det också. Och i mitt hus, i min familj, var ingen någonsin glad eller nöjd. Jag hade alltid ont.

Jag behövde mening i mitt lidande. Jag läste många böcker och gömde mig i fantasin. Jag älskade Star Wars och idén om 'The Force', att man hela livet kan ha en sådan förmåga utan att veta det. Jag bestämde mig att jag hade en förmåga också. Jag var bara tvungen att lära mig att använda den.

Min förmåga var att jag kunde känna andras smärta i stället för dem. Jag kunde tidigt känna smärtan, men jag visste inte hur man får det att försvinna ta det ifrån någon.

Jag hade inte några riktigt denna förmågan. Jag var bara en väldigt känslig flicka. Men jag ville alltid hjälpa, och jag visste inte hur man hjälper någon.

Nu tror jag att det finns många sätt att hjälpa någon. Det enklaste sättet för mig är med empati, förståelse, och kärlek. Ibland behöver någon bara det: att känna sig förstådd och älskad. Jag är bra på det.

Ibland måste någon drivas för att bli starkare. Erik är väldigt bra på det. Det är mycket svårt att göra det utan att skada någon. Jag blir bättre på det. Jag lär mig. Jag försöker att lära mig hur man gör någon starkare utan att skada dem. Jag är fortfarande för mjuk. Men jag vill inte bli för hård.

Jag vill lära mig många sätt att hjälpa människor. Det är viktigt att minnas att det enklaste sättet för mig är inte alltid det bästa. Ibland kommer jag att göra misstag. Jag är bara mänsklig. Men driva är inte alltid det bäste sättet heller. Och jag måste minnas att min styrka, att förstå och älska, är något speciellt och värdefullt, och det betyder inte att jag bara är svag.