Erik tror att särskilda händelser från mitt förflutna är de viktigaste sakerna. (Han säger också att det förflutna inte är så viktigt som framtiden. Sanningen är kanske någonstans mitt emellan.) Men det finns många viktigare händelser i mitt liv. Till exempel...
Ögonblicket när jag anlände till skolan i Schweiz. Jag hade rest i arton timmar. Jag var extremt trött och rädd. Det var första gången som jag lämnade min mammas hus. Jag grät. Jag trodde att jag inte kunde överleva i världen ensam. Men jag klev av bussen och där stod en kvinna med blått hår och ett vackert leende: Kathinka. Jag såg henne, och jag visste omedelbart att jag skulle vara okej.
Kathinka var den första personen som lärde mig att jag kunde bli stark. Hon lärde mig om autism också, och lärde mig mina första sociala färdigheter.
Det viktigaste ögonblicket i mitt liv kom mycket senare, när jag insåg att jag inte behövde Kathinka eller någon annan, och att det är okej att vara ensam. Men det är en annan historia för en annan dag.
No comments:
Post a Comment