Erik säger att jag kan vara arg, till exempel om vi pratar om smink eller nånting annat som jag 'hatar.' Jag har tänkt på det. Om jag säger att jag hatar nånting, är det normalt ett försvar. I mitt liv har andra ofta försökt att ändra på mig, eller att tvinga mig att vara mer 'normal'. Jag har aldrig varit normal. När jag var ung, var det inte okej. Där jag växte upp är det viktigt för alla att vara samma som alla andra. Den som inte är normal är en fiende. Det låter som en mardröm, men det var faktiskt så.
Jag hade två val. Jag kunde bli som alla andra, eller jag kunde säga NEJ. Det betyder kämpa. Jag var inte stark, men jag kunde bli stark om jag sa att jag hatade nånting. Om jag säger 'Jag hatar smink,' betyder det att jag inte gillar det och att jag inte kommer att gilla det, oavsett vad. Om jag inte sa det, skulle min familj inte sluta.
Nu har jag denna känslan som en fossil i mitt sinne. Känslan är där, även om jag vill det eller inte. Det kanske skulle vara möjligt att förändra det, men jag vet inte om det är nödvändigt. Är det faktiskt ett problem om jag hatar smink? Jag tycker nej, men Erik tycker ja. Vem har rätt? Jag vet vad Erik kommer att säga...
No comments:
Post a Comment