Fredag 29 Maj

Idag skrev jag en intervju med den bäste footbag (hackey sack) spelaren i världen, Jan Weber. Vi hade intervjun på Måndag och sen gick vi ut för att filma honom som han spelar. Det var otroligt. Jag visste inte att man kan göra så mycket med en liten säck. Nu vill jag försöka att lära det. :)

En video av Honza och sin freestyle team

Just nu vill jag inte sitta här i kontoret och skriva, Jag vill gå ut och göra nånting. Min fot är fortfarande skadade, men jag kunde åtminstone gå en kort promenad eller nånting. Det gör inte så mycket ont. Jag kunde köpa en footbag och börja att lära mig de grundläggande drag.

Jag måste hitta mer svenska vänner. Erik har inte tillräckligt med tid för att hjälpa mig med svenska. Peterz har tid, men han pratar inte så bra som Erik och han vill inte prata långsamt med mig. Jag vet att Erik vill hjälpa, men han är för upptagen. Mitt mål är fortfarande att prata svenska så bra så att Erik kan prata med mig utan att behöva att prata långsamt eller använda enkla ord. Jag klarar det. Men jag behöver hjälp och träning. Erik eller Peterz kanske kan introducera mig till några nya vänner.

Torsdag 28 Maj

Jag sov ganska bra. Jag somnade vid ungefär klockan nio och vaknade upp vid halv sex.

Höjdpunkterna av min dag igår är:

Jag sov kanske två timmar på bussen. Jag anlände i Wien vid halv fem och promenerade genom staden. Det tog ungefär tre timmar och det var svårt. Allt var betong och det fanns inga bänkar. Jag gick hela vägen utan en paus.

På väg gick jag genom en stor park. Det var egentligen en skog. Det var tidigt på morgonen och jag var ensam där. Jag såg en hjort. Det var fint.

Jag mötte en man från Australien i ambassad. Han också bor i Prag och ansökte om sin visum. Vi chattade lite. Han verkade snäll. Jag gav honom mitt nummer och vi kommer att träffas i Prag.

Jag promenerade inte tillbacka till busstationen. Mina fötter gjorde för mycket ont. Jag åkte med tunnelbana.

På bussen tog jag av mig skorna (ingen satt bredvid mig) och sov lite. Jag hade planerat att köpa vatten på bussen, men de hade ingen, så jag var väldigt törstig. Hela dagen drack jag bara en flaska vatten. När bussen anlände i Prag satta jag mina skor på och insåg att mina fötter var svullna. Mycket svullna. Det var svårt att sätta skorna på. Det var väldigt smärtsam att gå hem.

Hemma drack jag mycket vatten, åt nånting, och gick till sängs. 

Just nu är mina fötter fortfarande svullna och de gör ont. Jag kommer aldrig att promenera genom Wien igen. Det var fruktansvärt. Näste gång ska jag ta tunnelbanan.

Onsdag 27 Maj

Jag är tillbaka från Wien. Jag är för trött för att skriva mycket. Det gick ganska bra och jag är glad att det är allt gjort. Imorgon ska jag skriver mer. Ikväll går jag tidigt till sängs!

Tisdag 26 Maj

Ikväll måste jag åka till Wien för att göra min intervju för mitt visum. Jag kommer att åka över natten med buss. Jag ser inte fram emot det. Den avgår mitten i natten och anländer i Wien vid halv fem. Sen måste jag gå genom staden, göra intervjun, gå tillbaka till busstationen, och åka tillbaka till Prag. Det kommer att vara tio timmar på en buss. Jag skulle åka med tåg, men lokförarna i Österrike är i strejk. Jag kommer att anlända i Prag vid halv sju. Det är en lång dag.

Jag har skrivit färdigt utvärderingarna. Det är bra att ha det färdigt.

Jag hade en bra konversation igår kväll med Peterz. När jag köper kontrollerna ska vi spela videospel tillsammans, kanske på helgen. Jag vill också spela med Erik, men jag gissar att han kommer inte att ha tid snart. Vi får se. Jag hoppas att han vilade och att han känner sig bättre.

Måndag 25 Maj

Jag känner mig bättre imorse. Igår kväll tittade jag på Where the Wild Things Are. Det är en EPIC film och väldigt emotionell. Jag kände varje känsla som jag behövde att känna. Jag grät, skrek, och kämpade imaginära motståndare. Jag hade min katharsis. Jag är väldigt anpasslig. Livet går vidare.

Efter denna vecka kommer allt att vara lättare. Jag bara måste överleva ett par dagar till.

En del av det som Erik sa igår var mycket smärtsamt. Men jag är glad att han sa det ärligt. Det är viktigt för mig. Jag vet att jag kan lita på honom. Jag hoppas att han kommer alltid att vara så ärligt, och jag tror att han kommer.

Men jag tror också att han har fel om ett par saker. Han tycker att jag inte skulle vara en bra mamma, men jag vet att jag kan vara en jätte bra mamma. Han tycker att ingen 'normal' person skulle vilja ha mig, men det spelar ingen roll. Jag vill inte ha en normal person. Han tror, som en tonåring, att kärlek faller från himlen som trolleri, men jag vet att äkta kärlek kommer långsamt. Och han tror att jag är inte nöjd med mig själv, men det stämmer inte alls. Jag älskar hur jag är, mina styrkor och även mina svagheter. Jag är en jätte bra person. Jag är ärlig, vänlig, snäll, omtänksam, förstående, smart, kreativ, begåvad, trofast, rolig, kul, tålmodig, och full av kärlek. Jag har mina problem, och jag jobbar på dem. Någon som kunde se mina styrkor utan att döma mig av mitt utseende eller mina svagheter skulle vara mycket lycklig, för de skulle förtjäna all min kärlek, och jag har så mycket att ge.

Och jag tycker inte att det är så dåligt att inte kunna ha mina egna barn. Det finns så många barn i världen som har ingen familj. Om jag adoptera ett barn, så hjälper jag någon: en hjälplös barn som behöver en mamma. Det är den största gåvan att någon kan ge. Om jag har mine egna barn, så hjälper det inte världen. Det skulle vara bra bara för min familj, men det gör världen inte bättre. Det är faktiskt själviskt. Och jag förstår varför människor vill göra det, men jag föredra att göra det som gör världen bättre. Även om jag kunde ha mina egna barn, så skulle jag adoptera. Jag har tillräckligt med kärlek för att älska ett barn även om det inte har min DNA.

Denna är min låt imorse:
What I Have to Offer

What I have to offer, well there's a lot
Now I'm a modest man, but look at all I got
Through all the wear and tear I look okay
I got good manners and I make a good pay
And you know that I'm all full of love for you

What I have to offer, well there's so much
A caring nature and a tender touch
I got a pleasing disposition
And I don't care about football or fishing
And you know that I'm all full of love for you

What I have to offer, well check it out
I've learned some things and I know what it's about
I'm quite discerning and I'm pretty smart
And it takes an awful lot to win my heart
But you know that I'm so full of love for you

Söndag 24 Maj

Erik såg att jag var ledsen idag, men han förstod inte varför. Livet är absurt.

Oroa dig inte. Jag kommer att vara helt bra.

Erik frågade om 'Innan himlen faller ner,' om vad jag ser för mening i den. Jag tycker att det händlar om hur ingenting i livet är viktigt utam för det som man delar med någon. Huvudkaraktären i 'Into the Wild' inser det vid slutet av historien. Man kan säger att vad är viktigt i livet kommer inifrån, men det stämmer inte fullständigt. De viktigaste sakerna händlar om andra människor.

Det räcker idag. Jag måste skriver utvärderingarna.

Jag lyssnar på denna låt ikväll:
Hey Man (Now You're Really Living)

Text:
Do you know what it's like to fall on the floor
Cry your guts out till you got no more?
Hey man, now you're really living

Have you ever made love to a beautiful girl
Made you feel like it's not such a bad world?
Hey man, now you're really living

Now you're really giving everything
And you're really getting all you gave
Now you're really living what this life is all about

Well I just saw the sun rise over the hill
Never used to give me much of a thrill
But hey man, now I'm really living

Do you know what it's like to care too much
'Bout someone that you're never gonna get to touch?
Hey man, now you're really living

Have you ever sat down on the fresh cut grass
And thought about the moment and when it will pass?
Hey man, now you're really living...

Lördag 23 Maj

Jag pratade med Erik lite om depression idag. Jag försökte att förklara hur det känner och varför det är så svårt att bekämpa, men jag tror inte att han förstår. På väg hem tänkte jag om det. Att försöka att göra normala saker när du är deprimerad är så:

Föreställa dig att du måste lyfta en vikt. Vikten väger 25 kg. Det är ganska tung, men inte för mycket. Du klarar det. Så någon ger dig vikten och du försöker att lyfta den, men du ser att vikten verkligen väger inte 25 kg, men 150 kg! Du säger, vänta, det är för tung! Men alla säger att det är bara 25 kg. Du lyfter 25 kg varje dag. Du klarar det.

Är de galna? Kan de inte se att det är 150 kg? Men alla säger att det är faktiskt 25 kg. Någon även lyfter det och det verkar inte svårt. Bara du ser att det är 150 kg. Du försöker att lyfta det, men det är för tung. Du klarar inte det.

Men du måste. Ingen förstår varför det är så svårt. Dina vänner säger att du är lat. Någon säger att du inte försöker tillräckligt. Någon annan säger att du gör ursäkter så att du inte måste göra det. Många tror att du bara ljuger. Ingen tror att det är faktiskt tyngre för dig.

Men det är tyngre för dig. Du vet inte varför. Det är helt enkelt så. Och du kan inte göra det lättare. Det är 150 kg.

Men alla väntar på dig. Du sa att du skulle lyfta det, så du måste lyfta det. Du ger inte upp.

Det tar en lång tid. Det är inte så lätt. Du måste göra en plan. Du kanske behöver verktyg, ett blocksystem eller nånting sådant. Du vill fråga efter hjälp, men det är inte så lätt heller. Ingen ser att det är 150 kg för dig. Om du säger, hjälpa mig snälla, så kommer ingen att förstå. De kommer att fråga varför du vill ha hjälp. Och du har ingen svar. Du själv vet inte varför. (Det är den värsta delen: det finns ingen anledning! Om det fanns en anledning så skulle du kunna ta itu med det, men det finns ingen.) Det är möjligt att någon kommer att förstå, men inte de flesta. Om de även tror dig, kommer de flesta att säga att du borde göra vikten lättare. Men du vet inte hur, eller om det är även möjligt, och de har inga förslag. Bara att det är ditt problem och du måste ha svaret inom dig själv.

Så på något sätt klarar du det, för du är stark. Du lyfter vikten. Det är kanske det svåraraste du någonsin gjorde, men du klarar det. Ingen säger att de är stolt över dig, eller att du gjorde det bra, eller att de är imponerad. Bara: ja, äntligen. Det var inte så svårt. Nästa gång göra det snabbare, och göra inte så många ursäkter.

Bara du vet hur stark du är. Och det händer igen och igen. Ibland är vikten 50 kg, ibland 100, ibland 200. Du kanske kommer aldrig att räkna ut varför det händer, aldrig hitta ett sätt att göra vikten lättare, men du hitta sätt att förbereda dig för det. Du förberedar planer. Du gör dig starkare så att 150 kg är inte så tung. Du försöker att ha ett blocksystem med dig alltid. Du hittar en vän som förstår, kanske som har samma problem, som kan hjälpa när du behöver det. Du vet att du är stark, men du vet också att det förmodligen kommer aldrig att vara lättare. Det är inte rättvist, men livet är inte rättvist, och du kan bara ta itu med problem som du har och vara glad att det inte är även svårare.

Jag hoppas att det hjälper dig att förstå åtminstone lite.

Fy fan, det var svårt att skriva. Just nu måste jag lyfta min vikt (skriva mina utvärderingar), kela med katten, och vila. Jag mår ganska bra. Jag är glad att jag fick se Erik idag. Men jag är väldigt trött nu.

Fredag 22 Maj

Tio minuter till på jobbet och sen går jag till banken för att skriva ut mitt kontoutdrag. Efter det vet jag inte vad jag ska göra. Jag skulle vilja se vänner, men jag vet inte vad de gör. Erik vill kanske vila, och Peterz och Eva jobbar. Jag kanske ska köpa spelkontroller och prova dem. Om jag kommer att ha tillräckligt med energi ska jag gå till Andys Tchaiovna. Andy kommer att vara där, och jag hoppas att Lennie och andra vänner kommer också.

I alla fall ska jag städa lite ikväll. Jag börjar att njuta av det. Och jag ska laga mat, även om det är bara för mig själv.

Jag saknar att läsa blogginläggen med Erik och rätta dem. Jag hoppas att jag skriva inte för många fel.

Torsdag 21 Maj

Det är nästan helgen! En dag till på jobbet och sen kan jag vila. Nästa vecka kommer att vara lång och svår. Helgen måste vara kul.

Jag städade min lägenhet lite imorse. Det finns mer att göra men det är okej. Jag kommer att göra det snart. Efter min mammas hus klarar jag inte av leva i en stökig lägenhet.

Onsdag 20 Maj

Idag var en lång dag. På jobbet hade vi en tre timmars möte. Tre timmar! I slutet kunde jag knappt förstå engelska. :)

Efter jobbet gick jag en promenad. Jag åkte med spårvagn till Vaclavske Namesti och sen promenerade jag hem genom Staromestske Namesti och Letna park. Det var fint. Det regnar, men det är inte kallt.

Jag har hittat ett spel som jag kan spelar med Erik. Det heter Magicka. Det är roligt och kul. Dialogen är på... Tja, det låter lite lik svenska men det är faktiskt svensk rotvälska. Den roligaste del av spelet är att vänner måste spela co-op, men de kan skada varandra. Vi måste prova det en dag - när Erik äntligen är frisk.

Det finns en bra videoserie av Magicka här: https://www.youtube.com/watch?v=wZHhwUK8aj8

Tisdag 19 Maj

Jag jobbade idag. Det var väldigt bra. Barnen fokuserade och vi hade bra lektioner.

Jag börjar att skriva utvärderingar. Och jag måste skriva fem kapitel till för boken om Amerika. Jag har mycket jobb.

Imorse hittade jag mer foton av mig när jag var yngre. Jag såg ut som en pojke, men jag tycker att jag var söt. :)

Måndag 18 Maj

Idag mindes jag varför jag gör inte så mycket på helgen. Jag hade en jätte bra helg, men jag gjorde för mycket. Jag hade inte tillräckligt med tyst. Idag gjorde mina öron ont hela dagen. Jag kunde inte koncentrera. Vi hade en möte och jag kunde inte även höra vad mina medarbetare sa.

Ibland övertygar mig mina vänner att jag kan göra mycket som jag faktiskt inte kan. Jag försöker och sen har jag stora problem. Några läxor måste läras många gånger.

Jag är lite arg idag för jag har inte betalats än. Det har varit redan mer än två veckor. Jag frågar varje dag och min chef säger att det kommer 'snart'. Jag har nästan inga pengar.

Jag får inte tänker på det just nu. Jag hoppas att det kommer imorgon. Idag har jag mycket att göra. Jag måste städa min lägenhet. Det går långsamt. Och jag måste köpa avkalkningsmedel. Jag köpte rengöringsmedlet som Erik rekommenderade och det fungerade inte alls. Jag behöver nånting specifikt mot kalkavlagringar.

Meep är väldigt glad idag. Han är en sådan nallebjörn.

Imorgon kommer jag att få se Andrea och Erik och alla barnen. Jag ser fram emot dem.

Söndag 17 Maj

Idag var en lång dag, men bra. Jag drack alldeles för mycket igår och jag var bakfull, men jag gick med Andrea och hennes familj till IQlandia i Liberec. Det är ett interaktivt vetenskapsmuseum. Det var jätte kul.

På bussen pratade jag med Andrea om barnen, jobb, och liv. Det var fint att se henne och hennes man och barn. Andrea är en jätte bra person och jag är glad att hon har en sådan fin familj.

Vädret är vackert, men det kommer att bli kallare snart. Synd att Erik är sjuk just nu. Det vore fint att gå till parken eller nåt sånt. Jag hoppas att han tar hand om sig själv och blir äntligen frisk.

Lördag 16 Maj (Kväll)

Jag har druckit för mycket öl med mina vänner. Jag förmodligen borde inte skriva just nu, men ibland är det intressant att läsa mina fulla tankar senare, när jag är nykter. Jag hoppas att det kommer inte att vara för pinsamt.

Jag gick till parken med Peterz och Eva. Det var inte så bra. Vi drack öl och pratade mycket och de blev arg på mig. Jag förstår inte varför. Allt som jag sa var helt logiskt. Jag sa inte något dåligt om någon. Men de (särskilt Eva) var plötsligt arg på mig. Jag har aldrig såg Eva så arg. Jag sa att jag inte förstod varför hon var arg, och hon blev även argare!!!

Men jag försökte att prata om nånting som var viktigt för mig, och de skrattade åt mig. De hånade mig. Det gjorde ont och jag blev lite arg, men de sa att jag får inte bli arg över det, för det var inte viktigt. Jag sa att det var inte rättvist - om jag säger min åsikt, hövligt och logiskt, så kommer de att vara arg. Men om de skrattar åt mig, om nånting som är väldigt personligt och känsligt för mig, är det helt okej. Mina åsikter är mindre värdefulla än deras. Varför?

Jag känner mig som jag inte förstår människor, och som ingen förstår mig. Det är inte vettigt.

Ach jo. Jag vill sova. Imorgon kommer att vara bättre. Jag ska gå till IQlandia med Andrea och hennes familj.

Lördag 16 Maj

Igår var jag hos Erik. Han har en liten, men fin, lägenhet. Jag är glad att han bjöd mig. Jag har saknat honom. Men han är riktigt sjuk, så jag måste sakna honom lite längre.

Vi pratade nästan helt på engelska. Jag ville prata svenska, men det är svårt att prata svenska med Erik! Han säger alltid: -Okej, så prata. Och sen väntar han. Även på engelska kan jag inte tänka bums på något att säga. Och sen, om vi äntligen prata på svenska och det finns nånting som jag inte kan säga på svenska, så jag säger det på engelska... sen pratar han också på engelska. Det skulle vara bättre om han pratade fortfarande på svenska. Om jag hör svenska är det lättare för mig att prata svenska. Jag måste höra det. Om jag hör engelska, så tänker jag på engelska. Om jag hör tjeckiska, så tänker och pratar jag lätt på tjeckiska. Och om jag hör svenska, så kan jag prata svenska. Han vill att jag bara pratar utan att höra, och det går inte för mig.

Nästa gång ska jag be honom att prata på svenska även om jag prata på engelska. Så kommer det att bli lättare att prata på svenska.

Jag gick en kort promenad med Erik. Det var så fint att jag ville promenera hem. Jag gick till Narodni Divadlo, sen till Mustek (där jag köpte en smazeny syr till middag), sen till Letna park, och sen hem. Det tog ungefär två timmar och det var fint.

På kvällen pratade jag med Peterz på nätet. Vi ska gå till parken idag. Vi vill prata lite svenska, men vi kan inte för mycket, för vår vän Eva kommer också att vara där, och hon talar inte svenska, bara tjeckiska, engelska, och spanska. Peterz tycker att det inte är rättvist att prata svenska om hon är där, och han har rätt.

Fredag 15 Maj

Jag kommer äntligen att se Erik idag! Jag ser mycket mycket fram emot det, även om han är lite sjuk med 'man flu'. Det betyder att han gjorde sig sjuk för han jobbar för mycket och ta inte hand om sig själv, och sen vilar inte han så att han blir sjukare, och sen gnäller han att det är så fruktansvärt. Han tycker att det är viktigt att inte slösa tid, men bara på kort sikt. På lång sikt slösar han mycket tid, men av någon anledning är det okej. Han är inte logisk.

Torsdag 14 Maj

Jag är i skolan! Jag redan förberedde min lektion. Idag har jag bara jordekorrarna. Arktiska hararna är på en studieresa i Tabor. Andrea och Erik är där också. Jag saknar dem!

Igår kväll hämtade jag min katt. Han är mycket arg på mig. Han kissade på mig i taxi och jag var tvungen att betala 500 kc extra. Han också fräser på mig. Jag kan inte krama honom. Det kommer att ta en stund. Jag förstår varför han är arg.

Jag är lite nervös. Jag kommer att vara ensam med barnen. Men jag ser fram emot att se dem.

Onsdag 13 Maj

Idag gick jag till handelskontoren för att ansöka om ett nytt verksamhetstillstånd. Som alltid saknades ett dokument. Jag måste gå igen på Måndag.

Men idag är en bra dag. Jag vaknade upp vid halv sex och hade ingen jet lag! Det var så fint att öppna mina ögon och se att jag var hemma. Vädret är vackert. Jag har lite allergier (mestadels mot syrener), men det är inte så dåligt. Jag börjar att städa min lägenhet.

På några timmar kommer jag att få min katt. Jag kanske ska gå till A-Maze-In Tchaiovna först. Vi får se. Jag borde också jobba lite. Och jag måste fortfarande städa mycket.

Tisdag 12 Maj

Jag är HEMMA!!!! Min resa var inte bra, men det spelar ingen roll för jag är HEMMA!!!!

Jag har inte sovit alls. Jag har redan varit vaken 31 timmar. Jag är lite galen. Detta är overkligt. Är jag verkligen här? Jag förvänta att jag kommer att vakna upp och vara hos min mamma igen.

Men det kommer inte att hända för jag är HEMMAAAAAAA!!!

Och jag är glad. Jag bara hoppas att jag kommer att få se Erik snart!

Måndag 11 Maj

Min syster fick sin bebis imorse! Min mamma är i sjukhuset med henne. På några timmar åka jag till flygplatsen. Vi kommer att stanna på sjukhuset på väg så att jag kan se bebisen. Hon heter Annika. :)

Söndag 10 Maj

Idag är min sista dag i Amerika. Imorgon kommer jag att flyga till Prag - men jag kommer att vara där på Tisdag. Jag ser mycket fram emot att se alla. Jag hoppas att jag kommer at sova på flygplanet.

Lördag 9 Maj

Igår var en lång dag. Jag är fortfarande trött. Imorse gick jag till sjukhuset för att få ny medicin för min eksem. Men jag var tvungen att vänta i sjukhuset under fyra timmar medan min mamma gick till ett arbetsmöte. Efter det kom min pappa och hans flickvän och vi gick till en restaurang till lunch (men det var egentligen middag). Han förde sin hund. :)

Ikväll måste jag avsluta att organisera mina gamla saker. Jag skulle vilja somna, men det måsta vänta. Det finns inte tillräckligt med tid!

Fredag 8 Maj

Jag är fortfarande arg på min mamma. Det räcker inte att säga: - Nej, jag kommer inte att hämta dig för jag vill inte. Hon måsta göra mer och mer ursäkter.

Min flyg är försenad. Jag kommer att anlända i Boston vid halv åtta. Om hon hämtade mig, så skulle jag vara hos henne i halv nio. Men tågen körs inte ofta vid denna timme, så det kommer att vara nästan klockan tio. Och varför?

-Bensin är för dyr.
-Jag ska ge dig pengar.
-Jag måste jobba hela dagen.
-På fredagar jobbar du bara till klockan två.
-Det finns för mycket rush hour trafik.
-Det kommer inte att vara rush hour.
-Tåget är snabbare än åka med bil.
-Men jag måste vänta över en timme på tåget.
-Jag är rädd att jag kommer att gå vilse.
-Din telefon har GPS.
-GPS funkar inte alltid.
-Du har varit i Boston många gånger.
-De kan ändra vägarna...

När allt kommer omkring är jag glad att hon kommer inte att hämta mig. Jag vill inte vara i hennes bil med henne under en hela timme.

Jag redan saknar mina systerdöttrar. Men jag ser fram emot att äntligen åka hem, att se mina barn, att se Erik och Andrea och alla mina vänner. Att vara hemma.

Torsdag 7 Maj (Kväll)

Jag är arg på min mamma. Jag vill inte gå till hennes hus. Det kommer att vara bara ett par dagar...

Jag flyger till Boston imorgon istället för Providence, för det var billigare. Det är en timme med bil från min mammas hus. Men hon kommer inte att hämta mig. Jag måste resa med tåg till Providence, och sen med bil med min mamma. Det ta nästan tre timmar i stället för en timme.

Det är inte ett sådant stort problem att resa med tåg, men jag är arg för hon sa det på ett obehaglig sätt. Hon sa i princip att hon redan gör för mycket för mig, att jag är självisk, att ingen tänker aldrig på henne, och så vidare... Det lät som 'Hur vågar du frågar mig att göra nånting för dig?'

När jag är hemma i Prag kommer jag att skriva henne en lång email. Det är dags att säga allt som jag har inte sagt.

Torsdag 7 Maj

Idag är min sista dag hos min syster. Jag kommer att sakna mina systerdöttrar så så mycket. Men jag är också riktigt trött och jag ser fram emot att sova.

Helgen kommer att vara lite hektisk. Jag har så mycket att göra i två dagar. Jag är nervös att äntligen gå hem till Prag. Jag är alltid nervös om jag måste resa, särskilt om något viktigt förändras i mitt liv. Men jag ser mycket fram emot att vara hemma.

Onsdag 6 Maj

Idag gick vi till sjukhuset för att besöka min systers man. Det tog hela dagen. Jag gick inte in i sjukhuset. Jag stannade i bilen med Clara. Hon är för ung för att gå i. Min syster ville inte att hon kommer att vara sjuk från människorna där.

Jemma gjorde ett kort för sin pappa. Det var enormt - större än Jemma!

Jemma säger: Min hund Shombay såg en räv. Den var utanför. Vart gick den? Den gick hem med sina bebisar och chips till middag.

Tisdag 05 Maj

Så min systers man är i sjukhuset och han kommer att vara där åtminstone ett par dagar. Han är SÅ sjuk. Min syster är fruktansvärt stressad. Hon sova och äter inte mycket. Imorse grät hon.

Jag borde flyga till Rhode Island idag, men jag kan inte lämna henne nu. Så vi köpte nya flygbiljetter. Jag ska stanna tills Fredag och hjälpa med barnen.

Måndag 4 Maj (Kväll)

Min syster är fortfarande i sjukhuset med sin man. Jag har en skräckhistoria att berätta om sjukvård för veteraner. De har varit i sjukhuset redan sju timmar, men han kan inte läggas in. De måste vänte tills försäkringsbolaget för veteraner (VA) godkänner sjukhuset, för det är inte en veteraner sjukhus.

De väntar och väntar och väntar, men VA vill inte ta ett beslut. Det är redan 21.30 och de kanske kommer inte att bestämma idag. Alternativen är: 1- vänta, kanske hela natten; 2- få en ambulans till VA sjukhuset (det kan ta många timmar); 3- lämnar sjukhuset och gå till ett annat sjukhus (det skulle ta åtminstone ett par timmar och han är så sjuk att han vill inte flytta).

Han är för sjuk för att komma hem. Och imorgon kommer jag att gå tillbaka till hos min mamma. Jag vet inte vad de kommer att göra när jag är inte här för att hjälpa med barnen. Jag önskar att jag kunde hjälpa mer.

Jemma sova, men Clara vill inte somna. Hon vill ha sin mamma.

Måndag 4 Maj

Idag gick vi till biblioteket. Det var första gången att Jemma var där. Hon kunde inte tro att det finns så många böcker i världen.

Min systers man är fortfarande fruktansvärt sjuk. Han har dubbelsidig lunginflammation och han har också problem i magen. Min syster förar honom till sjukhuset igen just nu. Jag är här med mina systerdöttrar. Hans mamma kommer igen för att hjälpa med bebisen.

Jag hoppas att han kommer att vara frisk snart. Jag kommer att flyga tillbaka till hos min mamma imorgon.

Söndag 3 Maj

Jag fick säga hallå till Eriks mamma idag. Det var kort, men jag var glad att äntligen möta henne. Jag hoppas att vi kan prata längre nästa gång, och att min svenska kommer att vara bättre då.

Min systerdotter vaknade mig imorse. Hon hade sin pyjamas i handen och sa: - Var försiktig! Det är fullt av bajs! Det tog tjugo minuter för att städa hennes pyjamas, hennes kropp, badrummet, och golvet i hela huset.

Det är bra att hon är så söt!

Lördag 2 Maj

Igår gick min syster till sjukhus med sin man. Han var fruktansvärt sjuk. Jag var ensam med mina systerdöttrar. Det är inget problem att vara med Jemma, som är tre år gammal, men jag vet inte hur man ta hand om en bebis, så min systers mans föräldrar var tvungna att komma att hjälpa med henne. Jag tog hand om Jemma. Jag badade henne, lagade middag till henne, och sätta henne till sängs med en bok och en kyss. Det var så fint.

Jag sov inte mycket, men min syster sov även mindre, så jag vacknade upp tidigt för att spela med Jemma så att min syster kunde sova lite mer.

Jemma säger HELLO!!! :D Och hon pruttar. Hon pruttar mycket.

Jag behöver inte att göra pushups här! Hela min kropp gör ont från leka.

Fredag 1 Maj

Idag leker jag hela dagen med min systerdotter. Hon är jätte söt. Det finns ett par bilder av oss på Facebook.

Imorse tittade vi på Krtek och Pippi Långstrump tillsammans. Hon gillade det även om det är inte på engelska. Just nu går vi till parken. Hej då!