Jag är fortfarande arg på min mamma. Det räcker inte att säga: - Nej, jag kommer inte att hämta dig för jag vill inte. Hon måsta göra mer och mer ursäkter.
Min flyg är försenad. Jag kommer att anlända i Boston vid halv åtta. Om hon hämtade mig, så skulle jag vara hos henne i halv nio. Men tågen körs inte ofta vid denna timme, så det kommer att vara nästan klockan tio. Och varför?
-Bensin är för dyr.
-Jag ska ge dig pengar.
-Jag måste jobba hela dagen.
-På fredagar jobbar du bara till klockan två.
-Det finns för mycket rush hour trafik.
-Det kommer inte att vara rush hour.
-Tåget är snabbare än åka med bil.
-Men jag måste vänta över en timme på tåget.
-Jag är rädd att jag kommer att gå vilse.
-Din telefon har GPS.
-GPS funkar inte alltid.
-Du har varit i Boston många gånger.
-De kan ändra vägarna...
När allt kommer omkring är jag glad att hon kommer inte att hämta mig. Jag vill inte vara i hennes bil med henne under en hela timme.
Jag redan saknar mina systerdöttrar. Men jag ser fram emot att äntligen åka hem, att se mina barn, att se Erik och Andrea och alla mina vänner. Att vara hemma.
No comments:
Post a Comment