Min mamma är mycket arg igen. Hon skriker och kastar saker. Varför? För hennes pelletskamin sätta inte på på första försöket. Nu skriker hon att livet inte är rättvist och så vidare. Jag lämnade rummet, men nu hör jag som hon säger att jag inte bryr mig om henne, att ingen bryr sig, att ingen hjälper henne aldrig...
Jag kan inte lyssna på det längre. Den goda nyheten är att vi går om ett par timmar till Wrights. Jag måste vara i hennes bil med henne en halvtimme, men sen kommer att vara mina morföräldrar och min syster och hennes barn där med oss.
Jag hittade en gammal tidskrift imorse från när jag var bara sexton. Jag läste det. Det var hemskt. Vi alla vet att vi var ganska omogen och naiva när vi var ung, men det är inte kul att läsa sådan saker.
Den värsta delen var att inse hur lite har jag ändrat. Jag skrev saker som, 'Min vän säger att jag klagar för mycket.' Mina vänner fortfarande säger det nu. Jag trodde att jag har ändrat sedan dess. Det var en fruktansvärt 'reality check.'
Hur som helst vill jag ändra dessa saker nu. Jag kan inte låta mig själv att bli som min mamma (vem fortfarande skriker). Åtminstone har jag bra hjälp nu.
No comments:
Post a Comment