Måndag 16 Mars

Erik säger att det är viktigt att hitta mening i lidandet. Jag trodde att det inte är alltid var rätt. Ibland är lidandet bara ett lidande. Men Erik har ofta rätt. För de senaste dagarna led har jag lidit mycket. Jag trodde att det inte fanns någon mening, utan bara lidande. Men något har hänt. Jag ska åka till Amerika. Normalt vill jag inte åka dit. Jag hatar att vara där. Men nu... Jag är glad att jag åka. Jag vill se min systerdotter och systerson, min morfar och mormor, min pappa, och min vän Mike. Och min mamma... Hon tar hand om mig. För första gången i mitt liv. För första gången tänker jag, att det kanske ska vara kommer att vara bra att se min mamma.

Utan lidande skulle jag inte känna detta.

Erik visade mig också några citat av Viktor E. Frankl. Jag gillar dem mycket. Detta är mitt favoritcitat:

“Love is the only way to grasp another human being in the innermost core of his personality. No one can become fully aware of the very essence of another human being unless he loves him. By his love he is enabled to see the essential traits and features in the beloved person; and even more, he sees that which is potential in him, which is not yet actualized but yet ought to be actualized. Furthermore, by his love, the loving person enables the beloved person to actualize these potentialities. By making him aware of what he can be and of what he should become, he makes these potentialities come true.” 

Det påminner mig om en tjeckisk sång från dagis:

Já jsem, já jsem světlo lásky, jsem.
Já jsem, já jsem světlo lásky, jsem.
Své sny žiju každy den.
Raduji se jaky jsem.
Já jsem, já jsem světlo lásky, jsem.